Astrologi är ingen vetenskap.
Så brukar man säga.
Astrologin tycks vilja undandra sig vetenskaplig bekräftelse. Det finns ingen mätbar påverkan från Saturnus, Merkurius eller Venus på jorden. Det finns inte heller någon statistiskt tillräcklig signifikans i samband mellan astrologiska och faktiska händelser.
När man börjar sätta sig in i hur ett födelsehoroskop skapas får man snabbt ett annat intryck. Det handlar om att exakt bestämma planeternas, himlakropparnas och astronomiska punkters positioner vid bestämda tidpunkter. Exakta vinklar och hussystem beräknas enligt fastställda metoder.
Och till slut får man ett påstående som är så oprecist att – enligt vetenskapen – vem som helst skulle kunna känna igen sig i det.
Sedan kom Gunter Sachs bok, där han försökte lägga fram statistiska belägg som inte höll för en vetenskaplig granskning.
I mina ögon är astrologi helt enkelt ingen vetenskap. Den rymmer något djupt kvalitativt. Något som har mycket mer med mening att göra. Med den mening som varje individ själv ser i den. På samma sätt som varje tarotkort, vid varje tidpunkt och för varje människa, kan ge en mening som passar just den tidpunkten och den människan. Och mening går inte att mäta. Den bestäms av människan: hennes biografi, erfarenheter och psykologiska disposition.
Mönstren vi växer upp med präglar oss hela livet. Stressande mönster eller levande mönster. Relationen till fadern eller modern. De relationserfarenheter vi såg hos våra föräldrar. Vi söker det välbekanta. Där känner vi oss trygga. Den partner som vi sedan stannar länge med behöver därför inte nödvändigtvis motsvara astrologins harmonilära om soltecken. Ändå går det ofta att hitta kopplingar till födelsehoroskopet. Ibland är de ganska uppenbara. Ibland tar det tid att upptäcka dem.
Att använda astrologin som den enda möjliga förklaringen till alla fenomen vore lika ödesdigert som att bortse från kroppsliga faktorer, sjukdomar, rörelse eller kostmönster som har psykologiska effekter. Men den erbjuder ytterligare ett perspektiv.
Och alla jag känner kan visa upp en sorts personlig statistik där vissa stjärntecken förekommer oftare med en signifikans som är tillräcklig för mig.
Därför ligger mitt fokus inte heller på astrologisk teknik. Även om mina beräkningar är exakta och bygger på NASA-data och andra tabeller. Mina husberäkningar enligt Placidus utförs också med motsvarande matematiska algoritmer. Men jag erbjuder (ännu) inget val av hussystem, inte alla vinkelaspekter och inte heller vissa andra saker som en professionell astrolog förmodligen skulle sakna.
Just nu lyssnar jag mycket på Sugababes. Ett band vars kärnuppsättning består av en Våg och Tvillingar. John Lennon (Vågen) och Paul McCartney (Tvillingarna) – vilket fantastiskt par. Pauls älskade Linda (Vågen). Genesis, där så många Vattumän samlades. The Rolling Stones med en stark Skytt och ett starkt Lejon längst fram.
Det finns många sådana intressanta fenomen. Även inom filmen. I vissa filmer som fungerade fantastiskt väl ser man häpnadsväckande „matchningar“ mellan regissören och huvudrollsinnehavarna.
Offentliga personer erbjuder över huvud taget ett utmärkt fält för sådana betraktelser. Där ser man inte nödvändigtvis alltid de ovan beskrivna astrologiska „matchningarna“ enligt läroboken, som Gunter Sachs försökte bevisa.
Man ser snarare att de flesta människor ofta rör sig i mönster. I slutändan har det att göra med deras psykologi och biografi: vissa stjärntecken återkommer gång på gång eller spelar en särskild roll i deras liv.
