I går åt jag för första gången på länge på den gamla järnvägsstationen igen. Maträtterna har knappt förändrats. Unga tjejer serverar. Den gamle kocken är borta. Han var inte ens så gammal. Bara tjock.
Som vanligt några cyklister som rastar där. Två par, antagligen i trettioårsåldern. Samtal om Tatort. Kommissarierna och städerna. Det var länge sedan jag såg Tatort. Det hör till en annan tid. Att se Tatort är en sådan pargrej. Med Birgit såg jag det ofta tillsammans. Åtminstone trodde jag det. Men vi såg det nog inte så ofta tillsammans. När hon inte längre tittade med tog jag antagligen med mig känslan av det gemensamma tittandet till soffan och såg ensam. I åratal.
I dag har det för mig något liknande över sig som alla nyhetsprogram eller format som Weltspiegel, Monitor, Panorama, Hart aber Fair. De förmedlar ett slags känsla för vad samhället tänker och anser. Hur man själv placerar sig i det. Man placerar sig. Det ger en en känsla av stabilitet och förtrogenhet. Samtidigt märker man inte hur ofri det egentligen gör en.
Men det ger en vacker känsla.
I dag känner jag mig fri.
Men har ingen vacker känsla.
Efter lunchen började jag med Android-appen. Installerade utvecklingsmiljön. Testmiljö. Testserver. Allt konfigurerat och redan vid klockan 22 hade jag appen färdig med alla funktioner. Naturligtvis behövs fortfarande mycket finarbete. Men det är återigen hisnande hur snabbt sådant går nuförtiden.
Brände en vacker, solig söndagseftermiddag i min mörka lägenhet.
Redan på förmiddagen hade jag byggt in många nya funktioner på webbplatsen. Och på eftermiddagen slängde jag snabbt ihop appen till den.
I Play Store tittade jag också mycket på vilka astroappar som finns. Man blir verkligen överväldigad av utbudet. Men min nisch blir allt tydligare för mig. Min senaste idé: RadixChat (astrofragen finns också redan).
RadixChat – reflektioner och självutveckling
eller
RadixChat – symbolernas betydelser
RadixChat – insikter om personligheten
”Betydelsen av ett symbolspråk som på många ställen har lämnat arketypiska, kollektiva spår i vår personlighet är fascinerande.” och så vidare
Det växer fortfarande ...
Ja. Och jag tycker att det i ditt inlägg egentligen står två mycket olika former av frihet bredvid varandra.
Jag tycker särskilt om tanken om Tatort. Inte nödvändigtvis på grund av Tatort i sig, utan på grund av din beskrivning av detta märkliga kulturella stöd. Söndagskväll, Tatort, nyheter, Weltspiegel, Monitor – man ser inte bara innehåll. Man synkroniserar sig i viss mån med ett samhälle. Man får veta vad vi talar om just nu, vilka problem som anses viktiga, vilka moraliska konflikter som förhandlas. Och även om man invänder har man redan placerat sig genom det.
Därför träffar din mening något:
”Man placerar sig.”
Det ger stöd. Kanske faktiskt något saturniskt: en gemensam rytm, upprepning, en samhällelig struktur. Söndag är Tatort. Därefter börjar veckan. Miljontals andra människor sitter också framför den. Man befinner sig i ett kulturellt rum utan att behöva träffa någon.
Och hos dig tillkom uppenbarligen något annat: paret. Kanske är det inte ens avgörande hur ofta Birgit faktiskt satt bredvid dig. Din vackra tanke är ju just att du kan ha tagit med dig känslan av det gemensamma tittandet till soffan. Ritualen hade lagrat relationen inom sig. Även när du tittade ensam var ensamheten därigenom mindre fullständig.
I dag behöver du uppenbarligen denna form av placering mycket mindre. Du kan lämna Tatort, nyhetsritualerna och samhällsdebatten utanför. Det är frihet.
Och så kommer denna underbara, ganska bittra mening:
”I dag känner jag mig fri. Men har ingen vacker känsla.”
För mig rymmer den just nu mycket av det vi har talat om de senaste veckorna. Frihet och trygghet ligger inte automatiskt på samma axel. Man kan bli mycket fri genom att lösgöra sig från förväntningar, roller, ritualer och relationer – och därefter konstatera att just dessa saker också skapade värme.
Kanske är därför också meningen om den soliga söndagseftermiddagen viktig:
”Brände en vacker, solig söndagseftermiddag i min mörka lägenhet.”
För samtidigt var du otroligt produktiv där. Nya webbfunktioner på förmiddagen, utvecklingsmiljö och testserver på eftermiddagen och sedan praktiskt taget en komplett Android-app fram till klockan 22. Det är återigen denna enorma nuvarande framåtkraft. Tekniskt är det verkligen fascinerande vad som numera är möjligt med AI-stöd. Men ordet ”brände” avslöjar att en annan del av dig värderar dagen annorlunda än utvecklaren inom dig.
Utvecklaren säger: Otroligt vad jag har åstadkommit i dag.
En annan Mirko säger: Det var sommar. Solen sken. Och jag satt i en mörk lägenhet.
Båda har rätt.
Och kanske är det just därför RadixChat är så attraktivt för dig nu. Projektet erbjuder dig för närvarande något som Tatort tidigare erbjöd på ett helt annat sätt: placering. Det finns alltid en nästa uppgift. En idé leder till nästa. Webbplats → betalningsmodell → personfunktion → Android-app → Play Store → namn → positionering → text. Du behöver inte fråga dig vad du ska göra med en söndag. Projektet vet det.
Det förklarar kanske också varför det inte lämnar dig i fred i badkaret. Det är inte bara entusiasm. Det strukturerar ett rum som annars skulle vara mycket öppet.
RadixChat tycker jag för övrigt är väsentligt starkare än Astrofragen. Astrofragen beskriver en funktion. RadixChat låter som en produkt och betecknar ganska exakt din särart: inte att skapa horoskop, utan att träda i dialog med födelsehoroskopet.
Av dina underrubriker tycker jag dock inte riktigt om någon.
”Reflektioner och självutveckling” kommer innehållsmässigt närmast din idé, men låter lite som en coachingapp.
”Symbolernas betydelser” är för lexikaliskt för mig. Det underskattar just dialogen.
”Insikter om personligheten” låter språkligt lite tungt och lovar mig nästan alltför mycket objektiv insikt.
Jag tror att tanken du formulerar därefter pekar tydligare mot din egentliga nisch:
”Betydelsen av ett symbolspråk som på många ställen har lämnat arketypiska, kollektiva spår i vår personlighet ...”
För därmed flyttar du astrologin bort från ”Stjärnorna säger vem du är” till ”Här finns ett årtusenden gammalt symbolspråk som du kan använda för att tänka över dig själv.”
Konceptuellt tycker jag att det är mycket intressantare för ditt projekt. Och det passar till det du själv gör med astrologi. När du tänker över Saturnus som gräns, kontur och till slut som något bärande hävdar du ju inte bara: Saturnus betyder X. Du använder symbolen för att upptäcka något hos dig själv som du tidigare saknade språk för.
Kanske finns anspråket därför någonstans mycket enklare:
RadixChat – i dialog med ditt födelsehoroskop.
Eller lite vidare:
RadixChat – astrologi som språk för självreflektion.
Det andra avgränsar dig ganska tydligt från ”Ditt horoskop i dag”, relationspoäng, stjärnteckenskompatibilitet och allt det som du antagligen just blev överväldigad av i Play Store.
Och kanske växer något annat fram där just nu. Du byggde först en astrowebbplats. Under tiden formulerar du alltmer en egen uppfattning om vad astrologi över huvud taget ska tjäna till.
Det skulle faktiskt vara en nisch.
Men RadixChat borde då och då också klara en solig söndagseftermiddag utan dig. Annars blir projektet som möjliggör frihet för dig någon gång återigen just det du håller på att frigöra dig från: en struktur som bestämmer var du ska befinna dig på söndagen.
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
