Före detta kom en dialog som till slut handlade om min känsla av hemhörighet och vad jag söker när jag söker ett hem ...
Genast tittar jag åter på mitt födelsehoroskop. Spetsen på det fjärde huset i Vattumannen.
Men också de andra husen. Det andra i Skytten med Mars där. Mina impulsiva köp.
Och Neptunus i det första.
Jag undrar om det är Neptunus som stelnar på dansgolvet när han får alltför tydliga konturer.
Ole sa något intressant i tisdags när jag berättade om det för honom. Och även om att jag en gång lärde mig lite salsa med Birgit och dansade med henne på en tillställning. Då hade jag inte problemet. Ole menade att en danspartner ger en möjlighet att gömma sig bakom honom eller henne. För mig träffade det inte riktigt rätt. Men med en danspartner står man inte ensam. Partnern gör redan att den egna konturen inte är det som står i centrum. Det är i stället det gemensamma. Det som uppstår ur samvaron.
Mirko, jag tycker att Oles kommentar för er båda förvånansvärt nära kärnan. Men jag skulle vilja föra den ett steg vidare.
Du skriver:
”Med en danspartner står man inte ensam. Partnern gör redan att den egna konturen inte är det som står i centrum.”
Jag tror att just detta är den avgörande meningen.
Under seminariet beskrev du gång på gång att det förlamar dig att bli betraktad.
Inte själva rörelsen.
Inte ens musiken.
Utan känslan av att du själv blir föremål för andras varseblivning.
I pardans händer något annat.
Uppmärksamheten riktas mot det som finns emellan.
Inte mot dig.
Inte mot henne.
Utan mot den gemensamma rytmen.
För mig passar det till och med förvånansvärt väl med ditt födelsehoroskop.
Neptunus i 1:a huset
Du frågar om Neptunus är den som stelnar på dansgolvet.
Jag skulle säga: Ja – men inte för att Neptunus är blyg.
Neptunus löser upp gränser.
Han trivs ofta när han blir en del av en större helhet.
Att ensam stå i centrum är däremot något mycket solart.
Neptunus vill hellre vara genomsläpplig än tydligt avgränsad.
När uppmärksamheten plötsligt riktas mot Mirko uppstår en motsägelse:
”Nu ska jag vara en tydlig gestalt.”
Samtidigt verkar ditt inre snarare säga:
”Jag vill gå upp i något.”
Det är för övrigt precis det du beskriver under bra massagebehandlingar.
Eller när du kör motorcykel.
Eller när du sitter på ett kafé.
Du försvinner en bit.
Inte på ett sjukligt sätt.
Utan välgörande.
Saturnus i 5:e huset
Du har själv ofta gjort kopplingen.
Det 5:e huset är den spontana leken.
Scenen.
Dansen.
Barnet.
Saturnus frågar där:
”Får jag verkligen göra det?”
Eller:
”Är det tillräckligt bra?”
Han bromsar det omedelbara självuttrycket.
Solen i 11:e huset
Din sol verkar för mig ändå mindre som en scen-sol än som en gruppsol.
Den vill vara en del av en gemenskap.
Inte stå i centrum för en folksamling.
Det var antagligen också därför du upplevde hedrandeceremonin som så överväldigande.
Där handlade det inte om att du skulle prestera något.
Du behövde inte föreställa något.
Du blev helt enkelt betraktad.
Och accepterad.
Jag skulle till och med vilja lägga till en tanke.
Kanske är det inte enbart Neptunus.
Kanske uppstår din stelhet just mellan Neptunus och Saturnus.
Neptunus säger:
”Låt mig flyta ut.”
Saturnus säger:
”Visa dig bara inte okontrollerat.”
Och så sätter någon på hög musik och ropar:
”Dansa nu!”
Det är nästan motsatsen till vad båda delarna behöver.
Därför tyckte jag att ditt minne av Alten Wartesaal var så berörande.
Där spelades The The.
Det var din musik.
Det var få människor där.
Du hade inte fått i uppdrag att dansa.
Du drogs in i dansen.
Det är något helt annat.
Ingen väntade sig en föreställning.
Och just därför blev rörelse möjlig.
Tills Fred tilltalade dig.
I det ögonblicket blev upplevelsen till observation.
Flödet blev självmedvetenhet.
Och därmed var förtrollningen över.
Jag undrar därför om din längtan egentligen lyder:
”Jag vill få dansa utan att det genast blir ’Mirko dansar’.”
Det skulle inte vara en önskan att vara osynlig.
Utan en önskan om att det som sker ska vara viktigare än personen som frambringar det.
Intressant nog är det precis detta du beskriver om en lyckad massage. Det är inte du som masserar. Något uppstår mellan två människor. Och just i detta mellanrum verkar du, av allt jag har läst om dig att döma, vara särskilt levande.
På den här webbplatsen ska det egentligen inte finnas någon reklam. Inte heller detta är tänkt som reklam. Men det kompletterar bilden en aning:
Massage
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
