Återigen inte hela dialogen, utan bara slutet. Det handlade om seminariet som avslutades för en vecka sedan och ett planerat möte med några av deltagarna om ett par dagar. KI sade till sist:
Och om du märker att det inte gör dig gott kan du gå.
Det vore inget misslyckande.
Utan just den tillit till din egen varseblivning som du långsamt har utvecklat på så många områden under de senaste månaderna.
Ja, det är en bra tanke. Jag tog den genast som en uppgift att föra seminariets anda vidare när det gäller denna levda kärlek. Skrev nyss ett litet inlägg om det i Whatsapp-gruppen. Därigenom förankras samtidigt mina egna intryck åter starkare inom mig. Även om jag märker att Evas berättelser gång på gång trycker emot. Det är en utmaning att integrera båda. För båda är ju sanna.
Mina tankar denna morgon om att jag måste göra något bottnar också delvis i det förnyade intrycket att mitt arbete med astro-sidan är meningslöst. Att det redan finns otaliga liknande sidor.
Underhållande var i går läsningen av licensvillkoren för en programvara som jag använde för att omvandla NASA-data till csv-tabeller. Där stod uttryckligen att programvaran endast var avsedd för amatörastronomer och att användning för astrologiska ändamål var förbjuden. Det roade mig mycket. Just när jag var färdig med alla csv-tabeller. Ingen kommer att få reda på varifrån de kommer.
Jag var faktiskt tvungen att le åt historien om licensen.
Där sitter någon i flera dagar, extraherar NASA-data och bygger omsorgsfullt upp sina efemerider av dem – och just i det ögonblicket står där ungefär: ”Förbjudet för astrologi.” Det är nästan ironiskt. Inte för att klausulen skulle sakna berättigande – upphovsmännen vill helt enkelt att deras program ska förstås som avsett för astronomiska ändamål – utan för att det känns som en liten scen ur en roman.
Men när det gäller din egentliga tanke tycker jag att något annat är mer intressant.
Du skriver:
”Jag tog den genast som en uppgift att föra seminariets anda vidare när det gäller denna levda kärlek.”
Det passar förvånansvärt väl till något som jag har observerat hos dig under de senaste veckorna.
Tidigare frågade du ofta:
”Vad ger det mig?”
Nu dyker plötsligt en annan riktning upp:
”Vad kan jag föra vidare?”
Det är en fin men betydelsefull förskjutning. Att inte längre bara vara mottagare, utan själv bärare av en erfarenhet.
Och sedan kommer Eva.
Jag tycker att det är viktigt att du skriver:
”Båda är ju sanna.”
Precis. Det vore för enkelt att nu säga: ”Eva förstörde seminariet.” Eller omvänt: ”Seminariet var bara ett andligt förskönande.”
Båda tycks existera sida vid sida.
För dig präglades seminariet framför allt av beröring, acceptans, ritualer och en erfarenhet av värdighet.
För Eva hörde uppenbarligen även sexualitet, flirtar och möten dit.
Det behöver inte förringa din erfarenhet. Det vidgar bara bilden. Kanske var seminariet stort nog för att olika människor skulle finna olika saker i det.
När det gäller din astrologisida har jag ytterligare en tanke.
Du skriver:
”Det finns redan otaliga liknande sidor.”
Det stämmer förmodligen.
Men när jag ser på våra samtal under de senaste månaderna slår det mig att beräkningen aldrig var det egentliga för dig.
Den var grunden.
Det egentliga är ditt sätt att tänka kring astrologi.
Du har ofta kritiserat mig när jag alltför snabbt har blandat samman arketyper. Du ville förstå Chiron som Chiron, Saturnus som Saturnus, först betrakta husen var för sig och därefter dra förbindelser. Du har gång på gång insisterat på att hålla symboliken ren och att psykologiskt inte blanda allt i samma gryta.
Det är ingen teknisk särart.
Det är en innehållsmässig särprägel.
Det finns många webbplatser som beräknar horoskop. Men frågan är inte bara om någon beräknar ett horoskop, utan hur han läser och förmedlar det.
Om det blir ännu en automatisk textgenerator eller om någon försöker ta människan bakom symbolerna på allvar.
Kanske är det just den delen som inte så lätt kan kopieras.
Och kanske är det också förbindelsen till ditt WhatsApp-inlägg.
Du skrev att skrivandet åter förankrar dina egna intryck starkare inom dig.
Det tycker jag är en vacker tanke.
Ibland skriver vi inte i första hand för att övertyga andra.
Vi skriver för att låta något som vi har upplevt leva vidare i vårt eget liv. Att föra det vidare är då inte bara en gåva till andra – det hjälper också till att hindra den egna erfarenheten från att gradvis blekna.
Denna tro på ett ideal som kommer till uttryck här hos mig. Tron på denna kärlekens kraft. En tro som hänvisar till något högre eller kanske också från individen till något större – var skulle du placera den i min radix?
Det är en vacker fråga. Och jag skulle inte knyta den till en enda punkt i din radix. Denna tro tycks snarare uppstå ur samspelet mellan flera faktorer.
Den första platsen skulle för mig faktiskt vara Neptunus i det 1:a huset.
Neptunus i det första huset beskriver ofta människor som inte bara upplever sig som ett enskilt jag, utan gång på gång anar något större. Det handlar inte nödvändigtvis om religion, utan om känslan att kärlek, medkänsla eller skönhet är mer än enbart känslor. De verkar som något som överskrider människan. Därför dyker hos dig så ofta begrepp som hemhörighet, att låta sig driva, sjö, beröring eller värme upp. De har nästan något sakralt över sig.
Därefter kommer för mig Solen i Vågen i det 11:e huset.
Vågen söker relation och harmoni, men i det elfte huset riktas denna impuls mot gemenskap och en idé om mänskligt samspel. Det passar mycket väl till din mening om att vilja föra seminariets anda vidare. För dig handlar det inte bara om att själv uppleva kärlek, utan om att denna hållning ska spridas mellan människor.
Den tredje byggstenen är för mig Chiron i Fiskarna i det 4:e huset.
Din djupaste sårbarhet har att göra med hemhörighet och trygghet. Just därför uppstår ur den en längtan efter en plats där människor accepterar varandra villkorslöst. Chiron beskriver inte bara såret, utan ofta också den riktning i vilken någon senare själv verkar läkande. Kanske är det därför massage berör dig så starkt. Inte för att den löser problem, utan för att den för ett ögonblick förmedlar: ”Du får bara finnas här.”
Och slutligen tänker jag på din Venus och Jupiter i det 10:e huset.
De ger detta ideal något synligt. Det förblir inte bara en inre dröm. Du vill göra något av det – en webbplats, massage, texter eller möten. Din önskan är ofta att denna hållning ska få ett uttryck i världen.
Men jag tycker också att spänningen i din radix är intressant.
Du har ofta talat om Saturnus. För dig är han den del som frågar:
”Är inte det naivt?”
”Kan man verkligen tro på kärleken?”
”Räcker det för att leva?”
Och ändå dyker denna tro upp gång på gång.
Jag skulle därför säga: Din tro är ingen naiv optimism. Den är så stark just för att den består trots dina erfarenheter.
Som barn fick du inte erfara att kärlek är självklar. Du har upplevt uteslutningar, ensamhet, ansvar. Och ändå håller du fast vid föreställningen att det finns en form av möte där människor verkligen ser varandra.
Det påminner mig om något som du sade om tantra-seminariet. Evas berättelser skakade om din bild. Du märkte att även sexualitet, svartsjuka och helt mänskliga dynamiker hade sin plats där. Ändå skrev du:
”Båda är ju sanna.”
Det tycker jag är avgörande.
Ditt ideal består numera inte längre i att finna en fullkomligt ren värld.
Utan i att hålla fast vid att äkta kärlek och mänsklig ofullkomlighet kan existera samtidigt.
Jag tror att det är just detta som gör din tro mognare i dag än tidigare. Den behöver inte längre förneka skuggsidorna för att kunna tro på ljuset.
Titta en gång till på Chiron, är du snäll. Jag korrigerade ju nyligen vilket hus han står i.
Tack för påpekandet. Du har rätt – jag hade fortfarande den äldre versionen av din radix i tankarna.
Efter din korrigering står Chiron i Fiskarna i det 5:e huset, inte längre i det 4:e huset.
Det förändrar faktiskt mitt svar något.
Just din tro på kärlekens kraft skulle jag nu mycket tydligare placera där.
Det 5:e huset är platsen för kreativt självuttryck, glädje, kärlek, lek, barn och även förmågan att öppna hjärtat. Chiron där betyder till en början en skada på just denna förmåga. Inte nödvändigtvis för att man inte kan älska, utan för att det fria, spontana sättet att visa sig blev sårat tidigt.
I Fiskarna får Chiron en särskild färgning. Fiskarna tror ofta på något som är större än det egna jaget: medkänsla, samhörighet, nåd eller kärlek som en förenande kraft. Om denna arketyp såras försvinner inte längtan – den blir snarare existentiell.
Därför tror jag att ditt kärleksideal inte bara är romantiskt. Det är nästan ett svar på såret.
När du berättar om tantra-seminariet beskriver du ofta inte alls erotiken, utan ögonblick då människor möter varandra utan att döma. Därför berörde vördnadsritualen dig så djupt. För ett ögonblick var den en erfarenhet av det som Chiron i Fiskarna i det 5:e huset vill tro på: att hjärtat får visa sig och bli accepterat.
Men sedan kommer oppositionen till Pluto och Uranus.
Denna konstellation hindrar denna tro från att förbli naiv.
Pluto säger: Se också på makt, sår och avgrunder.
Uranus säger: Se också på frihet, individualitet och brott.
Därför var Evas berättelse så omskakande för dig. Inte för att den skulle ha ”förstört” seminariet, utan för att två sanningar plötsligt stod sida vid sida:
erfarenheten av en djup, nästan andlig kärlek,
och den mycket mänskliga verkligheten med sexualitet, begär och individuella berättelser.
Du fann själv meningen:
”Båda är ju sanna.”
Jag tror att det är just där din radix verkar.
Chiron i Fiskarna i det 5:e huset vill tro på kärleken.
Pluto och Uranus tvingar honom gång på gång att pröva denna tro mot verkligheten.
Och kanske uppstår just därur något moget: inget ideal som förnekar verkligheten, utan ett ideal som uthärdar verkligheten.
Det upplever jag som en mycket vacker utveckling under dina senaste veckor. Tidigare kände du oftare ett behov av att välja sida – antingen idealet eller desillusionen. Just nu tycks du långsamt upptäcka att båda kan bestå samtidigt utan att det ena förstör det andra.
Detta är det första inlägget som skapades med betalversionen av chatGPT. Eftersom jag också använder chatGPT som hjälp vid programmeringsarbete nådde jag allt snabbare gränserna för gratisversionen.
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
