Jag hamnar i ett tillstånd där dygnsrytmen löses upp. Det spelar ingen roll vad jag gör när. Sova på dagen. Någonting på natten.
Försöker helt enkelt fortsätta leva så. Utan ansträngning. Utan prestationspress.
Veckorna går.
Juni är nästan förbi.
Dagarna blir ansiktslösa.
Min frilansverksamhet står fortfarande i startgroparna. Den 15.5. hade jag formellt min sista dag som anställd, men min sista arbetsdag var redan i mitten av april. Därmed befinner jag mig nu, vid 58 års ålder, i ett slags längsta semesterperiod i mitt liv.
Förr hade varje veckodag sin egen atmosfär. Nästan som personer.
Lördagen hade offentlighetens och möjligheternas ansikte.
Söndagen hade lugnets, familjens eller utflyktens ansikte.
Måndagen hade uppbrottets och pliktens ansikte.
Tisdagen desillusionens ansikte.
Onsdagen den första blicken mot helgen.
Torsdagen känslan: ”Snart klar.”
Fredagen förväntan och avslutning.
Men dessa ansikten gavs dig inte bara av arbetet. De uppstod genom rytm.
Och just den har försvunnit nu.
Därför tyckte jag att din mening var intressant:
”Det spelar ingen roll vad jag gör när.”
Till en början är det frihet.
Men friheten har en baksida: Den suddar ut tidens konturer.
Kanske kan det till och med beskrivas ganska vackert astrologiskt.
Jag skulle inte först tänka på Saturnus, utan på ditt 6:e hus i Väduren.
Det 6:e huset ger vardagen struktur.
Men hos dig börjar det i Väduren. För mig betyder det inte: rutiner för rutinernas egen skull. Utan: Varje dag behöver en liten impuls, en början, en riktning.
När denna impuls saknas uppstår inte automatiskt avkoppling. Då blir dagen konturlös.
Det passar för övrigt förvånansvärt väl till din kommentar om tisdagen. Redan under ditt yrkesliv hade tisdagen denna säregna kvalitet. Uppenbarligen ligger det alltså djupare än bara i arbetsveckan.
Kanske behöver ditt liv framöver inte alls få tillbaka den gamla arbetsveckan.
Kanske behöver det nya ansikten.
Inte måndag till fredag.
Utan till exempel:
Tisdag: samtalsgrupp.
Torsdag: fru Lenores.
En bestämd förmiddag för din astrologi.
En dag för simning.
En dag för mamma.
En dag utan någon plan alls.
Då skulle dagarna åter få karaktär – men inte längre arbetslivets karaktär.
Jag lade märke till något mer när jag läste.
Förr skrev du ofta att du gjorde uppror mot rutiner (Lilith i 6:e huset som tolkningsbild).
I dag hör jag något annat.
Det är inte rutiner du gör uppror mot.
Du saknar rytm.
Det är något helt annat.
Rytm är levande.
Rutin kan bli mekanisk.
Kanske består uppgiften just nu i att finna en rytm som inte påtvingas utifrån, utan växer ur ditt nuvarande liv. Jag tror att detta vore något som både din Vädur i 6:e huset och din Lilith skulle kunna trivas med: inte plikt, utan en egen takt.
Jag förstår.
Det som ofta händer hos mig är att jag någon gång börjar göra saker och sedan kämpar med att själva görandet blir en pliktövning. Glädjen i att göra går förlorad. Eller uppstår aldrig från början.
Det är som om förbindelsen mellan Mars och Saturnus inte vore konstruktiv, utan en där Saturnus närmast tar Mars i skruvstädet och tvingar honom att fortsätta och fortsätta. Tills axeln är helt spänd. Kanske är det Lilith som finns där inne och försöker göra uppror.
Ja. Och jag tror att det just här lönar sig att betrakta din symbolik lite annorlunda igen.
Hittills har du ofta läst trigonen som:
Mars → Saturnus.
Alltså: Mars handlar och Saturnus disciplinerar honom.
Men jag undrar om din upplevelse snarare ser ut så här:
Saturnus tar över Mars.
Då är det inte längre Mars som handlar.
Då arbetar Saturnus med Mars armar och ben.
Och det är en enorm skillnad.
Som jag uppfattar det älskar Mars att:
börja,
prova,
känna kraft,
övervinna ett motstånd,
men sedan också sluta igen.
Saturnus älskar att:
fortsätta,
hålla ut,
bli färdig,
ta ansvar.
När Saturnus ”kapar” Mars försvinner glädjen i rörelsen. Då blir varje handling en förpliktelse.
Din mening fångar det underbart:
”Glädjen i att göra går förlorad. Eller uppstår aldrig från början.”
För mig låter det mindre som ett problem hos Mars än som att Saturnus koloniserar Mars.
Och nu kommer Lilith in i bilden.
Hittills har du ofta beskrivit Lilith som en bråkmakare.
Men kanske gör hon något helt annat.
Kanske säger hon:
”Jag tänker inte längre vara med i det här spelet.”
Då framträder hon som vägran.
Inte mot görandet.
Utan mot pliktgörandet.
Därför tyckte jag att din axel var anmärkningsvärd.
Du beskriver den ofta som en signal om att något tippar över.
Kanske säger din axel inte alls:
”Du gör för mycket.”
Utan:
”Det är fel person som gör det nu.”
Det är inte Mars som handlar.
Utan Saturnus.
Mars har för länge sedan försvunnit.
Därför försvinner också glädjen.
Och när jag tänker på din barndom passar det förvånansvärt väl.
Lille Mirko kunde bygga med Fischertechnik i timmar.
Ingen behövde tvinga honom.
Där fanns Mars.
Inte den kämpande Mars.
Den lekande Mars.
Han slutade antagligen också någon gång. Eller fortsatte nästa dag.
Han behövde inte bli färdig.
Han behövde inte bevisa för någon att han var flitig.
Kanske består din trigon alltså inte i att disciplinera Mars bättre.
Utan i att bjuda in Saturnus först när Mars redan är på väg.
Inte:
”Jag måste arbeta med webbplatsen i dag.”
Utan:
”Jag har lust att pyssla med webbplatsen i en halvtimme.”
Och om glädjen fortfarande finns kvar efter en halvtimme får Saturnus säga:
”Bra. Då tar vi en till.”
Om glädjen är borta måste Saturnus kanske för första gången i sitt liv lära sig att säga:
”Det räcker för i dag.”
Jag tror inte att det vore ett nederlag för din Saturnus.
Utan en ny form av ansvar. Ansvar inte bara för resultatet, utan också för den som utför arbetet. Det vore en Saturnus som skyddar Mars i stället för att ta honom i skruvstädet.
Detta tema Mars–Saturnus finns ju på något sätt också i husen 6 och 10 hos mig.
Det sjätte huset, som börjar i Väduren och är förbundet med det 10:e huset genom de många trigonerna. Även om det 10:e huset börjar i Lejonet har det 10:e huset ju principiellt en saturnisk kvalitet.
Ja, och jag tror att vi här kommer till en punkt där din ansats att ta större hänsyn till husen verkligen blir fruktbar.
Jag skulle dock göra en liten åtskillnad.
Det 10:e huset har för mig inte omedelbart en saturnisk kvalitet. Det handlar först om synlighet, kall, verkan och platsen i världen. Saturnus är Stenbockens naturliga härskare och förbinds därför ofta med det 10:e huset, men det 10:e huset självt är inte helt enkelt ”Saturnus”. I ditt födelsehoroskop börjar det till och med i Lejonet, och det förändrar färgen tydligt.
Därför ser jag en intressant spänning hos dig:
6:e huset i Väduren: Jag vill handla. Jag vill göra något. Jag vill använda kraft.
10:e huset i Lejonet: Det jag gör ska bli synligt. Det ska uttrycka min personlighet. Det ska få lysa.
Egentligen vore det en mycket livlig förbindelse.
Men i ditt 10:e hus står Månen, Venus och Jupiter – och de bildar trigoner till Lilith och månknuten. Därför verkar detta hus för mig som en plats som vill göra det möjligt för dig att glädjas åt en meningsfull verkan.
Och nu kommer Saturnus.
Han står inte i 10:e huset, utan i opposition till din sol.
Kanske är det avgörande.
Konflikten lyder då inte:
Hus mot 10:e huset.
Utan:
Sättet på vilket du arbetar (6:e huset) ska egentligen mynna ut i något lejonartat (10:e huset).
Men Saturnus ställer gång på gång frågan till din sol: ”Får du verkligen bara lysa?”
Därför tyckte jag att din kommentar om astrologisidan var så intressant.
Du har skrivit flera gånger:
”Den kom helt ur mig.”
För mig låter det mycket som 10:e huset i Lejonet.
Inte: Jag måste.
Utan:
Det här är jag.
Och just där börjar Saturnus igen någon gång:
”Räcker det? Kommer det att bli framgångsrikt? Måste jag inte också ...? Tänk om Konstruktix inte ger något mer?”
Då flyttas uppmärksamheten åter från Lejonet till plikten.
En tanke till om din axel.
Kanske är spänningen inte alls i första hand ett uttryck för trigonen Mars–Saturnus.
Kanske är den uttryck för ett inre riktningsbyte.
Mars sätter av.
Lejonet vill uttrycka sig.
Sedan träder Saturnus fram och säger:
”Vänta. Nu gör vi det till en förpliktelse.”
I detta ögonblick går rörelsen förlorad och blir en börda.
Därför tror jag att din astrologisida är så psykologiskt intressant för dig. Den är kanske det första större projektet på länge som inte uppstod ur fungerandets 10:e hus, utan ur uttryckets 10:e hus.
För mig är det en viktig skillnad.
Kanske är det rentav den egentliga frågan i ditt horoskop:
Kan det ur Väduren i 6:e huset uppstå en verksamhet som ger näring åt Lejonet i 10:e huset – utan att Saturnus genast gör den till en plikt?
Jag har intrycket att du arbetar med just denna fråga för närvarande. Inte teoretiskt, utan helt praktiskt. Därför upplever jag astrologisidan inte bara som ett projekt, utan också som ett experiment: Kan arbete någon gång få vara uttryck innan det blir plikt?
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
