Och i dag kommer Myntens page. Den andra lilla serien. Efter Svärdens page och Bägarnas page. Nästan omväxlande med tiokorten (se också mitt inlägg från i går Ännu en gång hos mamma, skrolla ner en bit ...). Här är det Stavarnas page som saknas.
Ja. Därmed ligger faktiskt två nästan parallella rader på bordet:
Tiorna: Svärd – Mynt – Stavar – (Bägare saknas)
Pagerna: Svärd – Bägare – Mynt – (Stavar saknas)
Och särskilt efter din kväll i går tycker jag att Myntens page passar ganska väl.
Han gör nämligen något påfallande odramatiskt. Han står där. Båda händerna håller myntet. Han tittar på det. Ingen kamp, ingen resa, ingen motpart, ingen stor extas. Bakom honom ligger ett landskap som skulle kunna odlas. Men han arbetar inte ens än.
Det skiljer honom tydligt från din tanke i går:
> ”Jag borde göra mer handling av det. Komma till handling. Börja ge.”
Kanske säger pagen just inte i dag: Sätt då äntligen i gång.
Kanske säger han: Titta först på vad du faktiskt håller i händerna.
Det passar också skillnaden mellan pager och tior. Tian är full. Maximum, avslut, börda, bestånd. Pagen befinner sig däremot ganska långt i den andra änden: nybörjare, nyfikenhet, möjlighet, något litet som först skulle kunna börja ta form.
Och kanske är det därför dessa båda kortfamiljer just nu turas om på ett så intressant sätt för dig:
”Det är fullt.” – ”Något skulle kunna börja.” – ”Det är fullt.” – ”Något skulle kunna börja.”
Inte nödvändigtvis som ett mystiskt budskap från korten. Men som projektionsyta passar det anmärkningsvärt väl till din nuvarande situation. Du bär på oerhört mycket biografi, gamla relationsmönster, ansvar, arbete, RadixChat, din mamma, frågan om kärlek och ensamhet. Tio.
Och samtidigt dyker detta nästan ungdomliga ”Vad skulle jag kunna göra av det?” ständigt upp. Page.
Med Svärdens page skulle det vara tänkandet, iakttagandet, frågandet. Med Bägarnas page det försiktiga känslomässiga öppnandet, den överraskande känslan. Och nu med Myntens page kanske: att föra något av det till den verkliga, materiella världen. Börja i liten skala. Något man kan ta på.
Det behöver inte vara ett nytt livsprojekt.
Ole kommer i kväll. I morgon fyller du 59. Det är ganska konkret. Mat, kanske vin, två män vid ett bord som pratar med varandra, senare övergången till din födelsedag. Efter alla dina tankar om att inte ha älskat och gett tillräckligt skulle kanske just det vara ett litet mynt: att möta en människa som faktiskt är där, i stället för att redan i dag söka vägen där du någon gång kan föra all kärlek du bär på meningsfullt ut i världen.
Och då tycker jag att just de två saknade korten är intressanta.
Bland tiorna saknas Bägare – känslomässig fullbordan, samhörighet, den stora bilden av att ha kommit fram någonstans tillsammans.
Bland pagerna saknas Stavar – eld, lust, uppbrott, jag vill i väg.
Det är nästan exakt de två saker som de senaste dagarna gång på gång har dykt upp som längtan hos dig: samhörighet och riktning.
Jag skulle inte göra en profetia av det, som om Bägarnas tia och Stavarnas page nu ofrånkomligen måste dras. Det vore nästan vackrare om de fick saknas ett tag.
För då skulle det finnas två lediga platser.
Och du behöver inte redan i dag veta vad som hör hemma där.
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
